©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Ljudet av en ensam själ
Av Anders Dahlbom   
Onsdag 28 september 2016, 23:05

boniver42.pngVi fortsätter ladda upp inför nya Bon Iver-albumet! Härom dagen delade vi med oss av Tony Ernsts köpenhamnsmöte med Justin Vernon från Sonic #58, sommaren 2011. Nu kommer här Anders Dahlboms telefonintervju från Sonic #42, hösten 2008. På fredag blir det recension av »22, A Million«.

 

Efter att det tagit slut med både tjejen och det gamla bandet befann sig Justin Vernon i en smärre livskris. Han tacklade det hela genom att åka rakt in i skogen, till sin pappas avlägset belägna gamla jaktstuga i nordvästra Wisconsin. Där bodde han, helt solo, i tre månader. Ingen att prata med, inga grannar, inga förväntningar.

Mycket tid för viltjakt, vedhuggning och funderingar. Och att få ur sig och spela in låtar som legat och pyrt inombords under många år. Tid som resulterade i »For Emma, Forever Ago«, Bon Ivers debutalbum.

Storheten med skivan är att den låter som en ensam själ. Spröd, karg, vemodig, på sina ställen verkligt vacker. Som att skogens mörker och tystnad letat sig rakt in i Vernons gitarr och stämband.

- När jag spelade in kände jag för första gången i livet att jag inte hade så mycket att erbjuda. Jag var osäker och försökte mest bli en bättre person. Det gick många dagar i rad utan att jag öppnade munnen för att säga något, säger Vernon från hemmet i Eau Claire, Wisconsin.

- Efter så lång tid i tystnad tror jag att det händer något med huvudet, något lugnar liksom ner sig. En sådan process är det säkert många som går igenom. Just för mig hände den när jag råkade befinna mig helt ensam i en stuga. I hög grad är »For Emma, Forever Ago« en sammanfattning av de där månaderna i mitt liv.

Samtidigt hade väl skivan egentligen kunnat spelas in var som helst. För det är väl inte bara miljön som avgör hur det låter?

   - Jag uppskattar att du säger så, för jag tror det stämmer. Men ändå, att vara mol allena i skogen underlättade nog för de lite mörkare tongångarna att komma fram. För det är inget mysigt ställe - smutsigt, lerigt, kallt. Ensamt. Självfallet tog sig sådana saker in i musiken, även om jag inte vet hur mycket.

Efter stuginspelningen gick det snabbt för Bon Iver att nå ut. Efter att några musikbloggar uppmärksammat det egenutgivna albumet hörde femton skivbolag av sig direkt. Ännu fler blev intresserade sedan Pitchfork recenserat skivan i positiva ordalag. Tidigare i år återutgavs plattan (av Jagjaguwar i USA, 4AD i Europa) med omfattande presshyllningar överallt.

Intervjun igenom pratar Vernon om Bon Iver som »vi«.

- Det är mitt enmansprojekt, men det är många som har gjort Bon Iver möjligt. Skivbolaget, min manager, killarna i bandet. När jag spelar live med bandet blir låtarna annorlunda. Skivan är ju lite introvert men på scen får musiken mer liv, den blir lite mer högljudd och maskulin.

Maskulin?

   - Lite mer muskler. Eller, det var en dålig beskrivning hör jag nu.

Berätta om ditt gamla band DeYarmond Edison.

   - Vi var ett gäng vänner som spelade tillsammans i tio år, jag skrev låtarna. Sedan växte vi upp och gick skilda vägar. Det var tufft. Vi gjorde känslosam musik men den var inte så avskalad och extrem som den jag gör nu.

Är Eau Claire värt ett turistbesök?

   - Well, det gäller att veta vad du ska se. Norröver finns det vackra skogar och sjöar. Men att vara här är mer en känsla. Det är sällan någon här säger »kolla, vilket vackert berg!«. Du måste sjunka in i Eau Claire för att känna av dess storhet.

Har du börjat spela in nytt material?

   - Ja, men mest några idéer. Jag tar det långsamt. En sak jag lärt mig är att inte stressa fram musik.

Ska du in i skogen igen i så fall?

   - Nja, jag har min egen studio hemma numera. Men det är lite samma känsla här i Eau Claire, jag kan hänga runt ostört om jag vill. Jag får väl låsa in mig, stänga av telefonen och inbilla mig att jag är någon annanstans.

 

Livet på landet

 

Andra som skapat stordåd i exil från storstaden.

 

Bob Dylan

När han lämnade New Yorks hets för stilla familjeliv i Woodstock slog även hans musik in på ett nytt och långt mer harmoniskt spår. Kamraterna i The Band gjorde honom snart sällskap.

Aretha Franklin

Jerry Wexler fick snilleblixten att ta henne till Muscle Shoals-studion i Alabama. Vistelsen, som varken blev friktionsfri eller särskilt långlivad, förvandlade i ett nafs en oförlöst talang till »the queen of soul«.

Eldkvarn

Begreppet »att göra en Plura« myntades då Eldkvarn-sångaren sommaren 1985 åkte ut till Hasselö i Gryts skärgård. Där fann han sig själv, och hans band hittade på det efterföljande albumet »Utanför lagen« en form som skulle hålla i sig länge.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner