©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Item saved successfully.
Sire Records-spellistan!
Av Sonic-redaktionen   
Torsdag 18 juni 2015, 18:04

SeymourS.pngFrån vårt europeiska perspektiv har vi inte alltid insett vidden av Seymour Steins gärning. Att han mer än någon annan skivbolagsdirektör backade upp, och såg potentialen i, sjuttiotalets amerikanska punkboom – »Piss Factory«, Ramones, Talking Heads, Dead Boys, Richard Hell & The Voidoids – är väl etablerat. Liksom att han med åren gav råbarkade rockers som The Saints, Radio Birdman och The Replacements chansen. Helt okänt är inte heller att han 1982 sajnade en extraordinärt målmedveten ung tjej vid namn Madonna och sedan dess aldrig mer behövt bekymra sig över storleken på sin pension.

För de flesta Sonic-läsare är Seymour Stein knappast något mer än titeln på en Belle & Sebastian-låt.

Att han på åttiotalet såg till att pracka på USA det allra senaste inom synth, pop och postpunk från andra sidan Atlanten är i Sverige relativt föga uppmärksammat, trots att vårt eget Secret Service faktiskt åkte med på ett bananskal.

Ända sedan han som skivsamlande tonåring började jobba på Billboard hade Seymour haft ett öra för all form av ny musik i allmänhet och brittisk sådan i synnerhet. Under de tidiga åren, alltså innan Warner-dealen och punkrockboomen som skulle ge bolaget en unik särställning, gav licenser på släpp från oberoende små engelska bolag Sire en stadig grund att stå på.

När punken - som Seymour försökte sälja in som »new wave« till skraja amerikanska radiostationer - sedermera ebbade ut hade han både nyfikenheten och kontakterna för att slå mynt av den nya våg från Storbritannien som verkligen gick under beteckningen new wave. Fanns det i New York eller London en back med nypressade plattor från etiketter som Rough Trade, Mute, Creation, Beggars Banquet och Warp kunde man vara säker på att Seymour Stein snart stod där med nosen nerborrad. Och innan dagen var slut satt på USA-rättigheterna till skivan ifråga.

Han lärde sig spelreglerna som lärling hos Syd Nathan på klassiska r’n’b-bolaget King Records under James Browns storhetstid och fortsatte därefter i Brill Building under Red Bird Records kortlivade men intensiva framgångsepok av pophits med The Shangri-Las och The Dixie Cups. Vi talar om en person som sett det som sitt kall att vara på plats där det händer. Och fortfarande i allra högsta grad är med i matchen. Annorlunda uttryckt: vi tyckte det var läge att fira Sire Records med en spellista - hundra låtar som bolaget gett ut/distribuerat.

 

[OBS! Den här texten är en reviderad version av en Pierre Hellqvist-recension på »Just Say Sire«-boxen i Sonic #25, hösten 2005]

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner