©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Doc Pomus, en spellista
Av Pierre Hellqvist   
Torsdag 28 november 2013, 20:19

doc pomus.jpg

Någon gång i mitten av sjuttiotalet går Doc Pomus dotter in i en livsmedelsbutik på Manhattan och får syn på John Lennon och Yoko Ono, som bor i kvarteret. Hon stegar fram, presenterar sig och… ex-beatlen börjar sjunga »Save the Last Dance for Me«, högt och till slut hela låten, ståendes rakt framför den då inte mer än tonårsgamla tjejen.

Lennon var bara en av alla tungviktare som högaktade hennes far. Den som råkat missa detta faktum lär bli varse av att se »AKA Doc Pomus«, en synnerligen sevärd dokumentär om mannen som egentligen hette Jerome Felder.

Just »Save the Last Dance for Me« är ett bra exempel om man vill ringa in Doc Pomus särdrag som låtskrivare: en på ytan glättig popmelodi som drivs framåt av urban puls och latinska inslag men där texten bultar av sorg. Så gott som alla hans dramatiska minisymfonier, som allra bäst gestaltades av The Drifters och Ben E. King, utmärks av detta signum.

Inspirerad av idolen Big Joe Turner ville Pomus från början bli sångare. Han gjorde sig också snabbt ett namn i Greenwich Village myller av klubbar på fyrtiotalet – det fanns trots allt inte så många andra vita, därtill judiska och lätt läspande, blues shouters på kryckor. Pomus var handikappad sedan han i barndomen insjuknat i polio och känslan av att alltid stå utanför, aldrig få vara med i samhället på samma villkor som alla andra, gjorde att han tidigt kände ett släktskap med USA:s svarta befolkning. Svarta artister tog i sin tur sig an honom när de märkte hans förståelse och begåvning.

Men det var som låtskrivare åt andra han verkligen blev någon att räkna med. Då första royaltychecken från The Coasters jättehit »Young Blood« damp ner insåg Pomus vad han skulle fokusera på. Han skrev ibland ihop med radarparet Leiber-Stoller, ibland med unge excentrikern Phil Spector (som senare i livet skulle kalla sin äldre mentor »the light of my life«), men mest av allt i sällskap med Mort Shuman. I en kreativ skur under några intensiva år stänkte duon ur sig klassiker som »A Teenage in Love« åt Dion & The Belmonts, »Turn Me Loose« åt Fabian och en hel radda hits åt The Drifters, däribland »This Magic Moment«, »Sweets for My Sweet« och så »Save the Last Dance for Me« då. Inte minst blev de med start tidigt sextiotal något av hovleverantörer till Elvis. Det spelade ingen roll vilka undermåliga filmer och halvhjärtade album han än gjorde – fanns det bra grejer där var de ofta signerade Pomus-Shuman: »Little Sister«, »(Marie’s the Name) His Latest Flame«, »A Mess of Blues« och »Viva Las Vegas« är bara några.

I filmen vittnar familjen samt vänner och beundrare som Dr. John, Jimmy Scott, B.B. King, Shawn Colvin, Peter Guralnick och Lou Reed om de många upp- och nedgångarna för låtskrivarmaestron som gick bort i cancer 1991.

Trots att upplägget är ganska konventionellt blir man som tittare genuint rörd av historien - och musiken.

Så! På allmän begäran men sannolikt mest för att tillfredsställa mig själv ges här en hyggligt matig Spotify-spellista med Doc Pomus-låtar, sjungna av alla möjliga artister - från Mink DeVille till Emmylou Harris, från Harry Nilsson till Dr. John, från Ray Charles till Irma Thomas (»I'm Gonna Cry Til' My Tears Run Dry«!). Trailer till filmen följer nedan (och den som händelsevis känner igen stora delar av den här texten har rätt eftersom den är publicerad som recension i aktuella Sonic #71 - just DVD-släppta »AKA Doc Pomus« tilldelas där betyget 8).

 


egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner