©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Oss artister emellan, del 4
Av Sonic-redaktionen   
Söndag 28 oktober 2012, 22:13

smithcarroll.jpg

 

Vår Spotify-spellistor-följetong i ämnet »Artister sjunger om andra artister - och andra artisters låtar/skivor« fortsätter. Tidigare har vi publicerat del 1, del 2 och del 3. Här är del 4:

 

Martha Wainwright: Bloody Mother Fucking Asshole
Uppgörelser med mamma eller pappa eller andra närstående finns det en del av i musikhistorien, de flesta går dock bort här eftersom vi just nu sysslar med artister som sjunger om andra artister. Men då Martha Wainwrights far, som låten handlar om, är den på sjuttiotalet omhuldade singer-songwritern Loudon Wainwright III får »Bloody Mother Fucking Asshole« vara med i detta sammanhang. Titeln säger det mesta.

Loudon Wainwright III: I'd Rather Be Lonely
Loudon verkar inte ha varit världens mest psykologiske, ömsinte eller trevlige far i alla lägen. Såväl Martha som hennes famöse bror Rufus har deklarerat att deras pappa föredrog att kommunicera med dem via sina (inte alltid fördelaktiga) låtar än genom att faktiskt prata om dem. Den här låten som skrevs till Martha, då i tonåren, är oavkortat elak: »I think I need some space/every day you're in my face.«

Rufus Wainwright: Dinner at Eight
Som sagt, Rufus har en hel del att reda ut med sin far. »Dinner at Eight« handlar om ett rejält handgemäng de båda hade över en bit mat efter att först ha blivit fotograferade ihop för Rolling Stone.


Loudon Wainwright III: Rufus is a Tit Man
Pappa välkomnar sin förstfödde son till världen med en liten nidvisa: »So put Rufus on the left one/and put me on the right/And like Romulus and Remus/we'll suck all night.« Värdigt Loudon, värdigt.

Kate & Anna McGarrigle: First Born
Rufus mamma, folksångerskan Kate McGarrigle, kunde inte heller låta bli att sjunga om honom som liten parvel. Hon är lite mindre nedrig än sin (dåvarande) äkta hälft bara.

Emmylou Harris: Darlin' Kate
2010 gick Kate McGarrigle bort i cancer, sextiotre år gammal. Kort därpå skrev vännen Emmylou Harris »Darlin' Kate«: »All those nights we sang, talked 'till the sun come up/You fed our souls, you filled our cup/With your perfect words and all that voice/We fell in love, we had no choice.«

First Aid Kit: Emmylou
Vad man än säger om Friends Arena-invigvningen, och det finns en del att säga, var det hjärtvärmande att få höra systrarna Söderberg sjunga om Emmylou Harris, June Carter, Gram Parsons och Johnny Cash för en jättepublik (på plats och framför TV-apparaterna). Men så är det ju en av årets låtar, från ett av årets mest välförtjänta genombrott.

Anders F. Rönnblom: Gram Parsons lookalike
Svenska låtar om Gram Parsons, del 2. Eller, den här handlar ju om en lookalike. Men ändå.

Gram Parsons: In My Hour of Darkness
Om tre fallna kamrater till Gram: skådisen Brandon deWilde, mästergitarristen Clarence White och drogpolaren Sid Kaiser. Partiet om Clarence White, som likt Gram ett tag ingick i The Byrds (dock ej samtidigt), är detta: »Some say he was a star/But he was just a country boy, his simple songs confess/and the music he had in him, so very few possess.«

Jonathan Richman: Velvet Underground
Apropå Gram Parsons tänker ganska få av oss i dag på att Jonathan Richman faktiskt var buddy med honom. I Gram Parsons-biografin »Grievous Angel« medger Richman rentav en viss musikalisk påverkan från Parsons: »Because the music he recommended to me, The Louvin Brothers for example, was music made with acoustic instruments in an old-style way. And I liked that. Vocals up front, melody, no fancy twenty minute guitar solos.« En mer given influens på Richman och hans band The Modern Lovers är annars The Velvet Underground, intygat av den här låten: »They were wild like the USA/A mystery band in a New York way/Rock and roll but not like the rest/And to me, America at it's best/How in the world were they making that sound/Velvet Underground.«

Nerf Herder: Jonathan
Dum kalifornisk poppunk: »Please God don't let me end up like Jonathan Richman«, vadå? Alla borde vara som Jonathan, damnit.

Lavish Cat: Jonathan Richman
Jämfört med Nerf Herders insats en mer hedersam Jonathan-hyllning vad texten anbelangar (musiken också, om än inte med råge).

Sam Russell With The Harborrats: Dear Jonathan Richman
Lite teatralisk skröna som blir uthärdlig av det faktum att den handlar om Jonathan.

Kevin Ayers: Decadence
Soft Machine-mannen saluterar Velvet Underground-chanteusen Nico: »Fading flowers in her hair/She's suffering from wear and tear/She lies in waterfalls of dreams And never questions what it means.«

The Warlocks: Song for Nico
Psykrockare från LA gör sin bästa VU-imitation i hymn över Nicos nedgång.

Don Lennon: John Cale
Massachusetts-sonen Don Lennons fäbless för att skriva låtar om andra artister avhandlade vi redan i första »Oss artister emellan«-avsnittet (där han sjöng om Mekons), men när vi nu är inne på ett litet Velvet Underground-spår kan vi omöjligen avhålla er hans John Cale-skapelse.

The High Hats: Lou Reed
»If you wanna get high...«. Tämligen färsk singel med band från Borås som snart släpper sitt andra album »And Then Came Cancer«.

KT Tunstall: Suddenly I See
»Suddenly I see/this is what I wanna be«. På ditt debutalbum från 2005 sjunger den skotska sångerskan om upplevelsen av att se skivomslaget till Patti Smith-albumet »Horses« för första gången.

The Waterboys: A Girl Called Johnny
Skriver ingen på näsan, men visst är den om Patti Smith.
Man måste våga för att vinna.


The Jim Carroll Band: Crow
Poeten, författaren, allkonstnären och sångaren Jim Carroll - mest känd för uppväxtskildringen »The Basketball Diaries« (senare filmatiserad med Leonard DiCaprio i huvudrollen) - delade ett tag lägenhet med Patti Smith. På sin magnifika skiva »Catholic Boy« från 1980 sjunger han »Crow« om vännen (de båda syns på bilden högst upp i detta inlägg) som fick honom att våga ställa sig på scen.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner