©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Håll mysteriet vid liv, till varje pris
Av Pierre Hellqvist   
Tisdag 9 oktober 2012, 09:35
Apropå Tintin-gate skrev Jan Gradvall härom dagen ett angeläget inlägg om vikten av journalistisk research. Till detta borde man kanske också addera: svälj inte allt som PR-apparaten göder dig med. Risken är annars överhängande att du lämnas med en sur eftersmak i munnen.
    Svenske Malik Bendjellouls film »Searching for Sugar Man«, om Sixto Rodriguez fascinerande livsberättelse, har prisats både på ansedda utländska filmfestivaler och inte minst av hela den inhemska kulturparnassen.
    I många avseenden välförtjänt. Bendjelloul har lagt ner ett hästjobb på att både hitta och ro i land projektet. Det är en synnerligen gripande film. Det handlar alltså om historien om folksoulsångaren från Detroit som i början av sjuttiotalet ger ut två album vilka älskas av de få som hör dem men i övrigt tokfloppar. Rodriguez blir av med sitt skivkontakt, tvingas ta vanliga kneg och faller sedan i total glömska - utom i Sydafrika där hans sånger älskas och utgör bränsle i kampen mot apartheid, inget av detta har upphovsmannen en susning om. Hans fans i fjärran land tror dessutom att han är död, ända till dess att två ihärdiga beundrare lyckas bevisa motsatsen. 1998 kan så Rodriguez sent omsider genomföra en triumfartad turné där.
    Lätt förenklat har vi så ringat in »Searching for Sugar Man«.
    För lätt förenklad är just vad filmen är, alldeles oavsett dess andra förtjänster.

     Nu ligger det i sakens natur att man i en film, bok, artikel eller annat omöjligen kan förmedla precis hela vidden av en människa eller vad man nu än önskar porträttera. Som journalist, eller dokumentärfilmare, samlar man på sig en mängd fakta varav åtskilligt som man omöjligen kan använda, däribland en massa darlings. Man kan välja bort information av hänsyn till inblandade personer, man kan välja bort information för att den inte tillför berättelsen något, man kan välja bort information för att allt helt enkelt inte får plats, etc.
    Men i fallet med Rodriguez-filmen är läget lite ett annat. Eller, kanske inte så lite. I stället för att redovisa att Rodriguez i många år faktiskt hade en fullt fungerande musikkarriär (i Australien, men räknas inte det?) ser man med olika medel, in the name of dramaturgisk effekt, i stället till att förhöja mystiken kring honom. Eller, så här: en redan bra historia blir i detta fall ännu bättre av att undanhålla tittarna de fakta som faktiskt finns på ett internet nära dem. När Rodriguez till slut kom till Sydafrika för att spela var det inte så att han var helt grön inför att uppträda för stora publikskockar, hans påtagliga lugn inför uppståndelsen kan ju faktiskt förklaras av att han hade gjort flera vändor i Australien där hans skivor sålde i stora upplagor. Men, det får vi inte veta.
    Mottagandet för »Searching for Sugar Man« hos internationella recensenter har varit klart mer reserverat än vad den gängse bilden här hemma gjort gällande: alla älskar storyn, men en hel del ifrågasätter just hanteringen av fakta. Kanske är detta bara ett exempel på att journalister i andra länder är mer noga med research. Eller att man står på en populärkulturell grund som innefattar vetskap om att Rodriguez inte försvann in i ett stort svart hål under de glömda åren. Lägg till att han i ganska många år nu har varit ett hett namn i skivsamlarkretsar (mycket tack vare DJ:n David Holmes som 2002 tog med Rodriguez-låten »Sugar Man« på samlingen »Come Get It I Got It«), redan 2001 samplades av hiphoptungviktaren Nas, året därpå av Large Professor och att han för fyra år sedan fick sina två första album, »Cold Fact« och »Coming From Reality«, fint återutgivna av Light In The Attic Records (en del av oss glömmer inte heller Magnus Carlson & The Moon Ray Quintets föredömliga version av »Sugar Man« från 2009). I samband med Light In The Attic-släppen, som ju fick en hel del uppmärksamhet, publicerades ett flertal texter som berättade samma story som »Searching for Sugar Man« gör, bara det att filmen nu fört ut denna historia till en publik långt större än skivnördarna. Beundransvärt och kul. Men helgar ändamålet alltid medlen? Vi ska alla kanske ta och fundera lite på det.
    »Verkligheten överträffar dikten«, rubriksatte Helsingborgs Dagblad sin recension av »Searching for Sugar Man». Jo, visst är det så att verkligheten blir väldigt rosenskimrande om man avlägsnar allt det som inte passar in. Det är väl helt enkelt så att det här är en historia som är för bra för att döda.
    I sitt senaste nyhetsbrev skriver tunge branschkommentatorn Bob Lefsetz (som dock kunde bemödat sig att se filmen först): »I love that Rodriguez is getting recognition. But I hate being manipulated. Call it fiction. Write a story from scratch. But when you do a documentary, when you do TV news, you've got to present all the facts.«
    Dokumentärer är big bizniz i dag; det kan nog vara en idé att börja nagelfara också de filmer som inte är gjorda av Michael Moore, även om de så råkar vara svenska.
egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner