©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

En bok att lyssna på, vol 3
Av Sonic-redaktionen   
Fredag 10 april 2009, 22:06
waiting for the sun.jpgDet är en bok som gärna gottar sig i »rock babylon«-dekadensen och lyxen, i drogerna och galenskapen, i utlevelsen och den ständigt överhängande faran om jordbävningar, gängbråk, upplopp eller vansinniga illdåd. Men läser man »Waiting for the Sun«, den rutinerade engelske journalisten Barney Hoskyns praktverk om Los Angeles musikhistoria, blir man mer än något annat inspirerad att lyssna på en massa bra musik. Allt det givna förstås – Spector, Beach Boys, Byrds, Joni, Waits, NWA – men det är också lätt att bli så pass fängslad att man faktiskt börjar se försonande drag hos, säg, Eagles.
  Vår tredje volym i »En bok att lyssna på«-serien tar denna gång inte sin förlaga bokstavligt. Eller, well; huvuddelen av spellistan finns direkt eller indirekt med i boken. Men i vissa fall lät vi oss snarare inspireras av den, inte minst för att kunna inkludera lite nya namn – »Waiting for the Sun« sträcker sig ju bara fram till cirka nittiotalets mitt. Det är trots allt kul att visa att LA de facto ännu inte har rullat ut i havet och på så vis få med sådana som No Age, The Game och Jenny Lewis.
  En del låtar har en supertydlig koppling till änglarnas stad, andra en mer subtil eller i vissa fall mer teoretisk eller rentav tveksam. I vissa fall har artisten inte det minsta samröre med LA men spelade in skivan ifråga där eller lät sig inspireras av Kaliforniens största stad och allt den symboliserar på ett eller annat sätt. I andra fall är bara artisten högst geografiskt förankrad men låten till ämnet baserad på något helt annat.
  Ta hur som helst tillfället i akt att lyssna på lite drygt tvåhundra låtar, eviga favoriter varvade med låtar du längtat efter hela ditt liv att höra, från Warren Zevons »Join Me in L.A.« och The Kinks »Celluloid Heroes« till Jackie DeShannons »Laurel Canyon« och The Knacks »My Sharona«, från Art Peppers »Mambo de la Pinta« och Counting Crows »A Long December« till Kid Frosts »Hispanic Causing Panic« och, inte minst, The Rotters »Sit On My Face, Stevie Nicks«.
  Japp, landets ledande resebyråer bör göra sig redo för en anstormning av beställningar på resor med destination LAX.
  Vänta lite… Det är visst någon som önskar göra sin röst hörd:
  »Jamen, skärp er! Vad gör en Memphis-katt som Bobby Bland på en spellista rörande Kalifornien – hur är ni funtade egentligen, störiga Sonic-människor?!?«
  Replik: Sakta i backarna, låten ifråga – »Goin’ Down Slow« – är faktiskt hämtad från 1973 års »His California Album«. Så det så.
  »Jo, fast en till New York inflyttad Liverpool-kille som John Lennon, sjungandes något så New Orleans-arketypiskt som Fats Dominos ’Ain’t That a Shame’, hur stora friheter tar ni er med sanningen när ni tar med denna inspelning på en LA-relaterad spellista?«
  Replik: Inte mer än att låten ifråga faktiskt spelades in i Los Angeles under Lennons famösa och ganska långvariga »lost weekend«, med hjälp av en ännu mer lost Phil Spector.
  »Men nu är ni stekta, den här klarar ni er inte undan – alla vet ju att såväl Buck Owens som Merle Haggard är från Bakersfield, en stad nästan tjugo mil norr om Los Angeles. Att bunta ihop dem i ett LA-sammanhang är ju ungefär som att påstå att Falun är en förort till Stockholm.«
  Replik: Dessa båda countrylegendarers sound må ha vuxit fram på de hårdföra syltor i Bakersfield där oljeborrarna drack bort sina bekymmer, och deras låtskrivarkonst må på det stora hela ha varit starkt präglad av en fattig uppväxt och föräldrarnas vedermödor på vägen till Kalifornien. Men, så här är det: det var i den klassiska Capitol-studion i hjärtat av Hollywood, under ledning av Ken Nelson, som Owens och Haggard spelade in flertalet av sina mest epokgörande honkytonkhits. Simple as that.
egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner