Docenterna: Kritstrecksränder och missiler

I fjol firade de fyrtioårsjubileum. Nästa år är det trettio år sedan bandets formtopp »Söderns ros«. De står bakom åtminstone sex–sju av den svenska pophistoriens mest livsrusiga låtar och en konsert – Hultsfred 1989, så klart – som blev klassisk i samma stund som den ägde rum. Rätt många av oss kan omöjligen gå nerför Hamngatan i Stockholm, med eller utan lågskor, utan att per automatik och inte så lite nervigt börja nynna: »Chick-e-chacke chick-e-chacke chick-e-chacke…« De har varit på toppen, på botten, varenda tänkbar nivå däremellan, spelat överallt. Docenterna är en våra mest självklara institutioner men det är högst tveksamt om de behandlas som en. Joppe borde sitta i TV-soffor, Larry borde analyseras på kultursidor, bandet som sådant borde vid det här laget ha en plats i Swedish Music Hall of Fame och vara ett återkommande inslag på allehanda prisgalor. 

Numera bedriver Docenterna sin verksamhet på något av en hobbynivå. Skivorna de gör, i regel med rejäla mellanrum, har för längesen slutat vara en angelägenhet för andra än det mest trogna följet. »Kritstrecksränder och missiler« lär inte ändra på det faktumet, även om det visar sig vara en skiva med stursk spännvidd. Här finns det hårt larmande Docenterna, det jangligt poppiga Docenterna, det underfundiga Docenterna, det gravallvarliga Docenterna, det tidlösa Docenterna, det samtidsskildrande Docenterna. 

Detta deras ungefär elfte album saknar kanske givna odödligheter, vilket nu knappast hindrar lyssnaren från att älska den villkorslösa hängivenhet och det hjärta som formligen bultar fram ur varje textrad och ackord. Ibland kanske du önskar ett större mått av ansträngning ifråga om hur låtar presenteras, på gott och ont låter det live i studion, men ingen kan ifrågasätta att Docenterna alltjämt menar det. De blir heller aldrig pompösa eller självgoda, aldrig långtråkiga eller gnälliga, de är allt annat än nöjda med hur världen utvecklas men det gäller å andra sidan kidsen också. Bäst av allt? De försöker aldrig låta som något annat än Docenterna. Sådant spelar ändå roll.