Anna von Hausswolff: Dead Magic




9
av 10
  • Artist
  • Anna von Hausswolff
  • Album
  • Dead Magic
  • Bolag
  • Pomperipossa/Playground


Magin är död. Det är onekligen befriande när någon sätter ord på det.

Varför finns ingen Haneke eller Zvyagintsev i nutida Sverige? Båda är konstnärer som gräver i de mörkaste hörnen av sina respektive hemländers kulturer och håller upp spegeln mot de mest outhärdliga skeenden bakom välputsade fasader och bedrägliga självbilder. Kanske har vi varit så pass förskonade här från effekterna av historiens elände de senaste hundra åren att vi inte har behövt så skarpa linser. Vi har haft råd att köpa berättelsen om svensk förträfflighet och goda intentioner och inte skåda alltför djupt inåt, mest låtit kappan följa vinden. Vi är ju världsledande i mys, fika, gos, ja ni fattar. Men att vi framhärdar i det nu när samtiden slår oss i ansiktet är bara så konstigt. Om inte annat har ju själva Svenska Akademien visat att den svenska folksjälen kan vibrera av mörker som inte det dystraste dronemetalband kan frammana. Men vi fikar vidare. Även när det är ett faktum att tidigare generationers utopiska framstegsidéer blivit yngre generationers dystopi överallt i världen.

I det sammanhanget känns »Dead Magic« som den bästa och mest aktuella svenska platta jag hört på år och dag. Redan titeln sammanfattar känslan av tiotalet, troligtvis även tjugotalet. Magin är död. Det är onekligen befriande när någon sätter ord på det. Vi är ju plötsligt så långt från den verklighet jag själv som sjuttiotalist växte upp i, där popmusikens förhållandevis enkla uppgift var att spegla historiens slut och liberalismens happy seger.

Anna von Hausswolff är så orädd för att adressera det där känsloregistret man vill blunda för i sin musik att hon knappt känns som en svensk artist. Hennes massiva kyrkorglar – i detta fall en specifik orgel i Marmorkirken i Köpenhamn, malande gitarrer och mässande sång vågar ockupera det ångestfyllda tomrum som de flesta svenska artister vill bädda in i antingen överdriven gullighet, trendriktiga poser eller hålla stången med citatationstecken. Vi har ju en förkärlek för att som den onda drottningen i sagan slå spegeln i golvet när den visar för mycket av verkligheten, och gärna måla en glad figur där i stället. Det är djupt mänskligt, och därmed också en smula stört. Det gör det svårt att känna sig hemma här ibland. I alla fall om man är en person som vill ha beröringspunkter med någon form av gemensam, ocharmig verklighet som uppenbarligen utspelar sig rakt framför ögonen på oss.

Jag har som sagt väldigt svårt att förstå varför så pass många artister, oavsett fält, lämnar den mörka svenska guldgruvan bortom det maniska fredagsmysandet därhän. Men det gäller inte Anna von Hausswolff då. På »Dead Magic« målar hon upp musikaliska landskap som är så ödesmättade och obekväma att man börjar bita på naglarna. Låtarna har titlar som »Ugly and Vengeful« och »The Mysterious Vanishing of Electra«. Vid en första anblick är det lätt hänt att få associationer till trivial goth, men det här verkligen något annat. Temat är mörkare än förut, och anslaget är befriande storslaget. Det suggestiva soundet som frestar med hopp men kulminerar i ett smärre epos av förtvivlan och en våg av sorg i »Källans återuppståndelse« är frammanat i samarbete med Randall Dunn, känd från samarbeten med Sun O))). Apropå dronemetal då. Ibland kommer jag också att tänka på nittiotalsband som Cranes som också rörde sig mellan poler av mörkaste goth och mystisk romantik men helt i avsaknad den eteriska dimension som Hausswolffs fascinerande sopranröst tillför – och helt utan mod att ge sig ut i hennes emellanåt ganska brutala, karga utmarker. Denna gång tänjer hon sin rösts förmåga till det yttersta.

Hela albumet är ett imponerande verk, det tillför ett slags nödvändigt stundens allvar som gör det lättare att andas även om det inte alltid är en angenäm upplevelse. Men det är ju också musikens uppgift, att kanalisera ett register av upplevelser och känslor som inga citationstecken i världen kan rå på. Det kräver sin artist, inte minst här.




Relaterat

Kroppens musik