Jerry David DeCicca: Time the Teacher




8
av 10
  • Artist
  • Jerry David DeCicca
  • Album
  • Time the Teacher
  • Bolag
  • Impossible Ark


Amerikansk musiktradition behöver inte uteslutande låta som arketypisk americana. Det här är ett lyckat exempel på det.

Fin liten skiva. Tio låtar, trettiofyra minuter. Småskaliga men fantasifulla arrangemang till avslappnad pratsång och karaktärtäta, bildstarka och Texas-orienterade texter. Bara titlarna gör en nyfiken: »Grandma’s Tattoo«, »Mustange Island«, »Lazy River«, »Woodpecker«, »Watermelon«, »Kiss a Love Goodbye«. Musiken? Intellektuella singer-songwriterserenader i knapp styrfart, med icke alls försumbara stråk av gospel och jazz. Här och där leds tankarna till Randy Newman, till Leonard Cohen, till David Ackles, till Victoria Williams, till Joe Henry, till – och då främst tack vare rösten – Kevin Morby.

Socialarbetaren Jerry DeDicca har ett förflutet i Ohio-bördiga indierockbandet The Black Swans. På sin knappast väsensskilda men lite mer konventionella solodebut »Understanding Land« för tre år sedan samarbetade han med bland andra Bonnie »Prince« Billy, Kelly Deal och Spooner Oldham. 2007 agerade han medproducent på det som blev den store barytontrubaduren Larry Jon Wilsons sista skiva, den andre medproducenten var countrysoulhängivne engelsmannen Jeb Loy Nichols som även lagt en hjälpande hand på »Time the Teacher« och som lär ha varit den pådrivande i att distansera DeDecicca från förväntat americana-land. För det här är någonting annat, någonting mer storögt och underligt, utan att för den skull upplevas framkrystat.

Förutom artisten är alla inblandade på den här London-inspelade skivan icke-amerikaner och vad de har kreererat känns nästan som en drömd, intim idyllbild av det amerikanska – fjärran från dagens brutala verklighet och bullriga nyhetsrapportering, ändå känns den aldrig någonting annat än på riktigt. Eller rättare sagt, det kanske är det här som borde vara det verkliga snarare än allt det andra. Det här är varmt, mänskligt, ömsint vardagsförunderligt och lyckas utan större åthävor vara fascinerande från början till slut.