Broken Social Scene: Hug of Thunder




7
av 10
  • Artist
  • Broken Social Scene
  • Album
  • Hug of Thunder
  • Bolag
  • Arts & Craft/City Slang/Playground


I en tid av osäkerhet skapar vänner oväsen.

Broken Social Scene är ett genialt bandnamn.

Inte för de klara bilder som namnet ger upphov till, utan för att namnet i grunden inte alls stämmer in på kollektivet sprunget ur Torontos musikscen. Broken Social Scene är en social konstellation som inte verkar kunna brytas, trots flera år i dvala och trots medlemmarnas andra grupper och soloäventyr.

När grundarna Kevin Drew och Charles Spearin kallar kommer de alla tillbaka, sättandes mot inspelningsstudion. Den utlösande faktorn som fick gruppen att starta upp motorerna efter fem år var terrorattentatet i Bataclan i Paris. »Det enda vi visste att vi kunde göra när världen ser ut som den gör i dag var att komma tillbaka som vänner« har Drew sagt om comebacken.

På »Hug of Thunder« (kollektivets femte regelrätta fullängdare) medverkar femton medlemmar. Mestadels bekanta namn – Feist, Jason Collett, Amy Millan, Brendan Canning – men också en nykomling i Ariel Engle.

Det är också Engle som sjunger på ett av albumets två bästa spår.

»Future’s not what it used to be/We still got to go there«.

Engle sjunger från botten i »Gonna Get Better«. Saker måste bli bättre från och med nu, för de kan inte bli värre. I bakgrunden finns Broken Social Scenes styrka: det låter först som inte mycket händer, men tryck hörlurarna längre in och musikaliska skepnader gör sig tillkänna.

Och så efter drygt tre minuter, plötsligt, kommer Kevin Drew in:

»Well I can’t be the most of you/The temperature once rose/I don’t know what you like«.

Det pågår ett avsked i »Gonna Get Better«. Flera andra låtar på »Hug of Thunder« andas av en lätt desperation (som Drew i »Please Take Me with You«) men i »Gonna Get Better« är det på sätt och vis redan kört. Broken Social Scene brukar annars mest trampa på alla gaspedaler samtidigt och jobba upp indie-eufori, kanske just därför sticker sorgkantsstukade »Gonna Get Better« ut.

Den andra höjdpunkten är titelspåret.

Där händer först på ytan inte mycket mer än Spearins basgång och Feists entoniga röst som berättar om tid, minnen och livet tills allt spricker upp i refrängen och så avslutas det med en sådan där textrad som känns som en roman: »There was a military base across the street/We watch them training while we all eat«.

Låten »Hug of Thunder« är väldigt mycket Broken Social Scene.

Dels uppkomsten: Feist har i intervjuer berättat om hur hennes låtidé från början var något som lät mycker mer som hennes solomaterial, men så började Spearin spela en basslinga och de andra medlemmarna jammade fram något helt annat, tillsammans. Dels själva namnet: en kram av åska symboliserar väldigt bra vad kanadensarna håller på med. I en tid av osäkerhet skapar vänner oväsen.

Plattan »Hug of Thunder« är på sina ställen ojämn och förväntad, under några låtar verkar luften helt gå ur kollektivet. Engles och Feists bidrag räcker ändå långt.




Relaterat

Feist: Pleasure
2007 års bästa album