Agent Blå: Agent Blå




8
av 10
  • Artist
  • Agent Blå
  • Album
  • Agent Blå
  • Bolag
  • Luxury/Bengans


Att vara ung är ofta ett enda jävla helvete.

Att vara ung är ofta ett enda jävla helvete.

Alla ens känslor – alla ens förhållanden – är uppskruvade till max.

Lyckligtvis finns det band som förstår vad man går igenom, band som förmår att sätta toner och ord på ens liv, band som man kan sluta tätt till sitt hjärta när det stormar som mest.

Göteborgskvintetten Agent Blå – Emelie Alatalo (sång), Josefine Täck (bas, sång), Felix Skörvald (gitarr), Lucas Gustavsson (gitarr) och Arvid Christensen (trummor) – är ett sådant band.

Vrid upp volymen och klicka igång deras självbetitlade debutalbum och du för ett djupt samtal med din allra bästa vän.

»I’d like our first summer back/Anyway/We’re so young so naive«, sjunger Emelie i »Derogatory Embrace« medan gitarrer karvar Pixies-, Sonic Youth- och Cortex-liknande mönster runt omkring henne. »We never mattered/We were never an if/We were only a when/We were never an
if/And I dreaded our when.«

Och du nickar, i innerligt samförstånd. Och du tar ytterligare en klunk surt rödvin.

Mycket har redan sagts och skrivits om Agent Blå och »Agent Blå« vilket är väldigt bra saker, för det ökar chanserna att de når ut till tonårs-tjugonågontingtjejerna och -killarna som verkligen behöver dem. Men även vi som passerat fyrtioårsstrecket har en hel del att hämta här.

»Agent Blå« är helt enkelt en skiva som bör sorteras bredvid The Cures »Disintegration«, Lush »Split« och Broder Daniels »Broder Daniel Forever« och som bör plockas fram när man lider och/eller när man vill höra lite själfull indiepop.




Relaterat

Nittiotalisterna