Phoenix: Ti Amo




7
av 10
  • Artist
  • Phoenix
  • Album
  • Ti Amo
  • Bolag
  • Loyauté/Glassnote/Warner


En illusion. Men en just nu befriande sådan.

Det går ju se det som harmlös förströelse.

Eller ren och skär verklighetsflykt.

Vilket nog inte är alldeles fel men det ger knappast hela bilden.

Det kan trots allt lika gärna vara en påminnelse om det viktiga i livet.

När allt omkring en drar åt det becksvarta, eländiga, hotfulla, ignoranta och allmänt jävliga är det en smått revolutionär handling att värna om livets (återstående) glädjeämnen.

De fyra fransoser som utgör Phoenix skickar med »Ti Amo« tio stycken solblekt pastellfärgade och flagnade vykort från de italienska badorternas sjuttio- och åttiotal. Romantik, insinuanta blickar, långa och milda medelhavsnätter, Fellini-filmer, det ack så goda livet. Det känns, vilket Phoenix-gentlemännen så klart är medvetna om, nästan lite förbjudet. Får man stänga ute världen och samtiden så här? Det får man, och det bör man – ty vilka blir vi om vi slutar drömma och längta?

Musiken är gräll, plastig, vintagefiltrerad, hypereffektiv men mindre energisk och självhävdelsemaxad än föregångaren »Bankrupt!«. Italodisco möter amerikansk västkustrock. Ingenting liknar fult. Alla människor och mousserande miljöer är vackra. Alltsammans givetvis en illusion – men en som just nu känns mer befriande än vad den kan kallas förrädisk. Och »Lovelife« är en av kvartettens största stunder hittills. En portal till sommaren utan slut.




Relaterat

Lorde: Melodrama
SZA: CTRL