The Jesus And Mary Chain: Damage and Joy




7
av 10
  • Artist
  • The Jesus And Mary Chain
  • Album
  • Damage and Joy
  • Bolag
  • Artificial Plastic/Warner


En inte oäven men knappast felfri återkomst, enligt Johan Jacobsson.

Daniel Richler: Why are people so excited about you?
Jim Reid: Because we’re so good. Because we’re so much better than everybody else. Because so many other people are complete rubbish, that people have got to pay attention to us. It’s pretty obvious, really.

– utdrag ur TV-programmet » The New Music«, 1985

 

Mellan 1984 och 1987 var The Jesus And Mary Chain i mångt och mycket det perfekta popbandet.
Deras låtar (frustrerat oväsen, ödslig sång, Ellie Greenwich-, Shadow Morton-, Phil Spector- och Brian Wilson-melodier), deras attityd (trulighet, gränslös ambition, osviklig övertygelse), deras stil (svart tyg, svarta solglasögon)… allt med dem var hundraprocentigt.
På något sätt fick de till och med stöld, arrogans, läderbyxor, syskonrivalitet och drängfylla att framstå som coola grejer.
I höjd med samlingen »Barbed Wire Kisses (B-Sides and More)« och tredjeplattan »Automatic« började emellertid sprickor framträda i The Jesus And Mary Chains fasad. »Barbed Wire Kisses« visade med all oönskvärd tydlighet att de även var kapabla till att skriva rätt tråkig musik. Och »Automatic« – med sina William S. Burroughs-influerade texter och sina impotent väsande gitarrer – balanserade farligt nära självparodins rand.
Men varje moln har som bekant en silverkant. Att The Jesus And Mary Chain visat sig vara mänskliga har fört med sig att jag kunnat ta »Damage and Joy«, deras första platta på nitton år, med fullkomlig ro. Liksom Ilsa och Rick är jag fast förvissad om att The Jesus and Mary Chain och jag ändå alltid kommer att ha Paris.
Om ni förstår hur jag menar?
Nåväl. Redan efter ett tiotal minuter med »Damage and Joy« i stereon står det glasklart att The Jesus And Mary Chain – som då som nu utgörs av de skotska bröderna William och Jim Reid – lyckats återkomma med hedern i behåll. Rabiata The Jesus And Mary Chain-fans bör känna sig hemma på den, inte minst eftersom åtta av dess fjorton spår är omarbetningar av redan utgivet material. »Amputation« är till exempel en nyinspelning av Jim Reids solodänga »Dead End Kids« medan versioner av »The Two Of Us« tidigare har kunnat höras både på Freeheats EP »Don’t Worry, Be Happy« och på Sister Vanillas CD »Little Pop Rock«. (Snabb överkurs för icke rabiata The Jesus And Mary Chain-fans: Freeheat var ett band som bestod av Jim Reid, Ben Lurie, Nick Sanderson – vila i frid – och Romi Mori, och Sister Vanilla är en pseudonym för William och Jims lillasyster Linda Reid.) Så att »Damage and Joy« ofta låter som en förlängning och förbättring av dess föregångare »Munki« är inte så konstigt.
Glädjande är också att William och Jim bjudit in Isobel Campbell, Sky Ferreira, Sister Vanilla och Bernadette Denning (»Williams flickvän«) att sjunga på »Damage and Joy«. När Jims väna stämma och Williams nihilistiska gitarrer får sällskap av kvinnoröster väntar ju ofta magi – det har vi vetat ända sedan Karen Parker gästade singeln »Just Like Honey«. Mer sådant.
Allt är dock inte frid och fröjd. Mitt stora problem med »Damage and Joy« är att vissa textrader på den är direkt… lökiga. Det var jobbigt nog att höra Jim sjunga »I spent the night with a blow up girl and some LSD/Well the girl didn’t blow up but she made it on the MTV« på Freeheat-CD:n »Back on the Water«, kunde ingen övertalat honom om att inte reprisera det rimmet på »Damage and Joy«? Versen som öppnar »Simian Split«, »I killed Kurt Cobain/I put the shot right through his brain/His wife gave me the job/’Cos I’m a big fat lying slob«, får mig också att gömma huvudet i skämskudden.
I intervjuer inför »Damage and Joy« har Jim sagt att han absolut kan tänka sig fler The Jesus And Mary Chain-album. Personligen skulle jag då rakt inte ha några invändningar om dessa tankar blev verklighet. The Jesus And Mary Chain må inte längre vara det perfekta popbandet, men de har tydligen fortfarande mycket kvar att ge.

PS. Den svenska gruppen The Janitors – som, om jag inte missminner mig, inledde sin karriär som ett renodlat The Jesus And Mary Chain-coverband – släppte i dagarna plattan »Horn ur marken« på hedersknyffeletiketten Cardinal Fuzz. Köp den, den är fantastisk. DS.




Relaterat

Little Jinder: Hejdå