Jim James: Eternally Even




5
av 10
  • Artist
  • Jim James
  • Album
  • Eternally Even
  • Bolag
  • Capitol


En i grunden angelägen skiva upplever Pierre Hellqvist egendomligt oangelägen.

Jim James har ofta, solo eller med My Morning Jacket, subtilt eller mer tydligt, utstrålat en positivism och tro på människan. På »Eternally Even« är det mesta av det som bortblåst.
Det är nu inte problemet.
Kan rentav tilltalas av mörkret, hopplösheten, känslan av att vi står på randen till avgrunden. Det är ju så det har känts på sistone. Och vissa musikaliska grepp, som när soul, jazz och psykedelia flätas samman i låtar som »In the Moment« och »True Nature«, är supersnygga.
Men någonstans i intentionen att hålla fast vid en stämning har vikten av att också skriva minnesvärda låtar nedprioriterats. Singeln »Same Old Lie« biter sig fast med sitt envetna, dunkla groove, annars är det inte mycket du minns oavsett hur många gånger du lyssnar på skivan. Musiken står i väl hög grad och stampar, tar oss inte med någonstans. Mest påtagligt är att Jim James änglalika röst sällan får särskilt mycket spelrum i den instängda, lite studiokvävda ljudbilden.
En i grunden angelägen skiva upplevs egendomligt oangelägen.




Relaterat

Slowgold: Drömmar
Dungen: Häxan