Cass McCombs: Humor Risk

CASS MCCOMBS

Humor Risk

Domino/Playground

Betyg: 7

Lika lätt som man kan bli fascinerad av den distanserade indie-existentialisten som hårdnackat vägrar ge för mycket, eller ens något, av sig själv; lika lätt tenderar man ledsna på densamme om han eller hon inte utvecklas eller, än värre, tycks rakt ovillig till det.

Cass McCombs passar rätt väl in i artistbeskrivningen som ovan återges. Om man undantar den bedårande blue eyed soul-balladen »County Line« från »Wit’s End«, hans tidigare albumsläpp i år, har det varit påtagligt svårt att lägga hans låtar på minnet. Man minns Cass McCombs, man minns hans uttryck, hans nollställdhet som lätt förenklat placerar sig någonstans mellan Robert Forster och Bill Callahan. Men, sedan tar det slut.

Även sjätte fullängdaren »Humor Risk« balanserar på en slak lina mellan glimtar av briljans och komplett händelselösa transportsträckor. Men jämfört med föregångaren och flertalet tidigare utgåvor är pulsen lite högre, skönheten mer artikulerad, dramat aningen större, tonen råare och mer direkt. Ser man bara till musiken sysslar den trettiofyraårige amerikanen med standardutförd indierock av nittiotalssnitt, men melodierna vill mer, bär i regel längre än vad kompositören försöker ge sken av. Kan McCombs förfina sina låtars inramning borde det till slut gå att bry sig om honom på allvar. Mer tveksamt är om han vill.

PIERRE HELLQVIST

2011-11-15