R.Kelly: Love Letter
R.KELLY
Love Letter
Jive/Sony
Betyg: 7
Robert Sylvester Kelly från southside Chicago, fyrtiotre år i år, alltid i händelserna centrum och med en kraft i rösten som förflyttar berg. Nu kommer hans tionde studioplatta i eget namn. Det är en hälsning från en man i förvandling.
Efter Kellys utflykter i allehanda utmarker är det här en av hans tydligast traditionella soulplattor. Det känns som att lyssna på ett gammalt klassiskt sjuttiotalsalbum med Marvin, Stevie eller Donny Hathaway.
Låtarna är förvånansvärt sobra och konservativt uppbyggda. Det är som att någon hållit Kellz i strama tyglar. Typiskt nog för Kelly är det just singeln »When a Woman Loves« som är mest besynnerlig. När låten efter 3.34 stannar upp och the Pied Piper går loss med rösten helt a capella i tjugo sekunder inser man att det inte helt går att stoppa det där vansinniga flödet.
Annars är som sagt de fjorton spåren dämpat diskreta och konformistiska. »Love Letter« är den första skiva Kelly gjort på åtminstone tio år som håller sig i r’n’b-traditionens mittfåra. Det är minst lika mycket en hyllning till gamla hjältar som det är en nyskapande inspelning.
När det gäller texterna är självfallet Kelly enkom intresserad av ett endaste tema: kvinnan. Där har inget förändrats. Kanske att det handlar aningen mer om romans och kysk kärlek än svettig, syndig sex. Allt för att också lyriken ska fånga det lite gammalmodiga musikanslaget.
Man vet knappt var man ska börja när man ska gå igenom R.Kellys karriär. Personan och hans privata affärer tar nästan över musikskapandet. Ändå är det tvärsäkert så att hans eftermäle kommer att bli: det moderna USA:s största manliga soulsångare. »Love Letter« gör kanske inget för att flytta fram denna position, men konsoliderar åtminstone kraften i påståendet.
TONY ERNST
2010-12-07
