King Midas Sound: Waiting for You




KING MIDAS SOUND

Waiting for You

Hyperdub/Border

Betyg: 8

 

Det vore förstås lätt att betrakta dubstep som ett relativt nytt fenomen, med start en bra bit in på nollnolltalet med Benga, Skream och det gänget. Men ett tidigt avstamp togs definitivt redan 1995 när Virgin lanserade den briljanta samlingsserien »Macro Dub Infection«, lika spännande att lyssna på i dag som då.

Den som sammanställde dessa skivor, och även kunde höras där med sitt dåvarande projekt Ice, var Kevin Martin – sedermera dubstepstorhet under namnet The Bug (vars album »London Zoo« var ett av fjolårets tyngsta) och här King Midas Sound. Denna gång möter hans produktioner de två vokalisterna Roger Robinson (som gästade på ett av »Zoo«-spåren) och nytillkomna Kiki Hitomi vars gälla stämma – särskilt då i dessa post-Massive Attack-ska sammanhang – för tankarna till Martina Topley-Bird.

Jämfört med det dancehall/ragga-energiska The Bug är King Midas Sound en klart mer lågmäld, mjuk och atmosfärisk affär. Brusigt svävande sånger med brutna rytmer och dova stämningar som är förunderligt fängslande.

»One Thing« låter som en mörk ambient dubremix av något gammalt Portishead-spår. Lika sköna »Cool Out«, som släpptes redan ifjol, är mer rytm- och rhyme-driven, med Robinsons väna, ljusa röst omgiven av duggregnstätt knaster och långa ekon med ett märkligt inbyggt driv. Utstuderat långsamma »Meltdown«, tillika KMS:s bidrag till den utmärkta och nyligen utgivna skivbolagsretrospektiven »5 Years of Hyperdub«, lånar åtminstone i mina gamla shoegazer-öron mer än en soundidé från My Bloody Valentine. Men med twosteppiga rytmer, förstås.

Ja, så rumlar och tumlar det på – som ett avlägset, förvridet eko av drum’n’bass, triphop och garage. Väldigt brittiskt. Med demonproducenten Kevin Martin som likt en trollkarl med sin programmerarstav frambesvärjer liv och rörelse ur den dunkla dimman. Eller en mytologins Kung Midas, vars lycka och förbannelse var att allt han rörde vid blev till guld.

I vilket fall ett måste för alla Burial-fans.

PATRIK LINDGREN

2009-11-17