Wendy McNeill: A Dreamer’s Guide to Hardcore Living

WENDY McNEILL
A Dreamer’s Guide to Hardcore Living
Six Shooter/Raw Power/Border
Betyg: 7

»Faith and the Long Haired Man« är en av de mest blodisande intensiva, mest briljant iscensatta sånger jag har hört i år. En historia om kärlekstörst i ett vindpinat, apokalyptiskt samhälle, kanske vårt. Den är byggd med få, skarpt slipade ord:

»So I walk
just to see
though I fall so easily
I said, wind take me
Let the dark dogs
that nip at my heals
miss my company

Because I see so much trouble
and I feel so much pain«

Texten sjungs med en inkänning så total och osviklig att inget enda ord, ingen enda känslomässig nyans går förlorad.
   Jag kan inte sluta lyssna på denna sång. Jag håller andan varje gång jag gör det.
   Och det här albumet är hemma bara med det spåret.
   Kanadensiskan Wendy McNeills förra album, två år gamla »The Wonder Show«, utgivet på kompisen Ane Bruns skivbolag, hade verkligen sina stunder. I musiken fanns en enkel direkthet som gjorde att jag, trots mina invändningar, ofta återkom till den. Men McNeill snubblade på mållinjen.
   Musiken föll ibland ned i en känsla av att vara gjord av en nordamerikansk turist på sitt första besök i Europa, där allt ju är så charmigt och fyllt av kultur och väldigt cool dragspelmusik…
   Förförelsemomentet i just den exotismen var snabbt överståndet. Och den är också rejält nedtonad här. Här framstår McNeill som betydligt starkare och mer medveten i sin musikaliska inriktning; mindre vidögt imponerad av omgivningen, mer inställd på att gräva inåt. Rösten kommer närmare, utan det drag av oro som tidigare ibland präglade den. Och dragspelet spelas inte längre som på ett parisiskt kafé, det är mer integrerat i ljudbilden och det används med både större variation och djupare elegans. Det tillåts ofta stå väldigt snyggt mot Cecilia Linnes cello och producenten Christoffer Lundquists arsenal av antika instrument som cittra, tramporgel, spikpiano och klarinett.
   Tillsammans väver musikerna in McNeills melankoliska, ibland mörkt svärtade historier och blottlagda känslor i ett dimhöljt, blödande romantiskt landskap. Stor musikalisk skönhet skapas mer än en gång.
   Och en lovande karriär har startats på allvar.
LENNART PERSSON
2008-10-14