Festivalsäsong igen... Såvida man inte är begåvad med en faslig massa pengar och/eller tid ställs man inför en mängd svåra beslut. Det finns så många faktorer att ta hänsyn till och väga mot varandra. Vilken festival är roligast? Vilken är starkast? Vilken har bästa läget rent geografiskt? Och datummässigt? Och sett till priset? Var finns det inga mygg och minst blaskig öl? Hur avlägsen är campingen och var är vakterna mest toleranta? Känns Jay-Z viktigare än Prince? Är Local Natives (bilden) mer sommar än Empire Of The Sun? Finner man mest drama hos Lily Allen eller hos Babyshambles-Pete?
Sonic ger viss hjälp till den villrådige genom att presentera tjugo akter från tio ledande festivaler på tio Spotify-listor. Lyssna, begrunda och må smaken leda dig rätt.
Bredvid Merle Haggards »I am What I am« är nog »Welder« årets countryalbum. En av de fåtaliga skivorna i genren som vägrar vara en sak, den rör sig över hela spektrat - musikaliskt, tematiskt, i attityden. Den är rootsig och högst samtida på en och samma gång, den är lika öm och känslig som den är käck och stundom provokativ, den har lika nära till skratt som till gråt. Och då har vi inte börjat gå in på Elizabeth Cooks röst. Hon är dessutom närapå för mycket country för att vara sann, även om hennes historia råkar vara sann. Hon är ett av elva barn till en hembrännare och en hillbillysångerska och »Heroin Addict Sister« handlar, just det, om en av hennes systrar.
Mavis Staples: You Are Not Alone Ry Cooder-producerade »We'll Never Turn Back« från 2007 var laddad, stämningstät, nödvändig att få ur sig. Men det av Jeff Tweedy ombesörjda albumet »You Are Not Alone« är varmare, mer lustfyllt och avslappnat. Inte minst Tweedys bedårande titelspår. Det låter som att de inblandade haft mysigt tillsammans där i Chicago. Materialet utgörs av nyskrivet från Wilco-sångaren, ett par uddaspår från Staple Singers-katalogen och tolkningar på sådana som Randy Newman, Little Milton och Creedence Clearwater Revival. Längst fram i bandet står Mavis magnetiske turnégitarrist Rick Holmstrom och vibrerar som ett helt Mississippi-delta. »You Are Not Alone« släpps 15 september.
Frazey Ford: If You Gonna Go
En The Be Good Tanyas-tredjedel går solo - »Obadiah« släpps i juli - och gör det med en folksoul någonstans mellan Hi Records och orgeln som skuggar Bob Dylan på »Visions of Johanna«.
Elvis Presley tog körkort, Ritchie Valens pappa dog och en sextonårig Jerry Lee Lewis fick återvända hem till Ferriday, Louisiana, efter att ha spelat boogie woogie-versioner av psalmer på sin utbildning vid Southwestern Bible Institute i Waxahachie, Texas. Mycket hände det här året. »The Train Kept a-Rollin'« med Tiny Bradshaw, »Avskedsssång från Hawaii« med Yngve Stoor, Lefty Frizzells »Mom and Dad's Waltz«, Jackie Brenstons »Rocket 88« och Sarah Vaughans »A City Called Heaven« händer rentav fortfarande. Hundra höjdpunkter från 1951 lever på en Spotify-förmedlad spellista.
Atomic Swing la ner verksamheten (för att återuppta den 2006), Laura Nyro dog och Oasis tredje album »Be Here Now« sålde fyrahundratjugotusen ex första dagen enbart i Storbritannien. Mycket hände det här året. Redd Kross »Mess Around«, »Ain't That Enough« med Teenage Fanclub, »All Mine« med Portishead, Weeping Willows »Under Suspicion« och »4 Seasons of Loneliness« med Boyz II Men händer rentav fortfarande. Hundra höjdpunkter från 1997 lever på en Spotify-förmedlad spellista.
På Academy of Country Music Awards bar Natalie Maines från Dixie Chicks en t-shirt med trycket »FUTK« riktat till en viss biffig manlig countrysångare, Nina Simone dog och Sonic-redaktionen prisades en smula orättvist för skådespelarinsatsen som Fab 3 i SVT:s »Studio pop«. Mycket hände det här året. »Göteborg« med Björn Olsson, »September When It Comes« med Rosanne & Johnny Cash, »Pass This On« med The Knife, Alicia Keys »You Don't Know My Name« och Gillian Welchs »One Little Song« händer rentav fortfarande. Hundra höjdpunkter från 2003 lever på en Spotify-förmedlad spellista.
Haussat baskiskt band visar ogenerad kärlek till The Tough Alliance. Både identitetslöst och oemotståndligt - lite beroende på hur man ser på saken, enligt Niklas Elmér.
»Likt en Broadway-uppsättning på temat mördarballader blir det för mycket lekstuga och uppvisning.« Pierre Hellqvist tycker att Karen Elson hade förtjänat en annan inramning än den som producenten och maken Jack White ger henne.
Tio år efter Talib Kweli och Hi-Teks gemensamma platta under namnet Reflection Eternal kommer den matiga uppföljaren. Danina Mahmutovic finner den hedervärd men också lite tråkig.
Önskar du ett lämpligt ljudspår till läsningen av vår sextonsidiga Merle Haggard-artikel i Sonic #53 kan vi rekommendera fyra Hag-relaterade, av Sonic-redaktionen sammanställda, Spotify-spellistor:
Hundra av hans största stunder - många av hitsinglarna, så klart, men även en del lite förbisedda albumspår. Merparten skrivna av Merle Haggard själv, dock inte alla - inkluderade är även en del låtar av andra kompositörer som sångaren fick specialskrivna till sig eller var tidigt ute med att tolka. I samtliga fall låtar som starkt förknippas med Hag (typ Hank Cochrans »Loneliness is Eating Me Alive«, Liz & Casey Andersons »I'm a Lonesome Fugitive«, John Durrill & Snuff Garretts »Misery and Gin«, Dallas Frazier & Earl Montgomerys »California Cottonfields«, med flera).
Han sjunger sina idoler och kollegors material - bland annat Lefty Frizzells »Look What Thoughts Will Do«, Wynn Stewarts »If You See My Baby«, Roger Millers »Train of Life«, Bob Wills »Goin' Away Party« och Dolly Partons »Kentucky Gambler«; uppemot femtio låtar.
Andra artister sjunger Haggards låtar - eller material som är tätt förknippat med honom. Från The Everly Brothers »Sing Me Back Home« och »Just Because You Can't Be Mine« med Bettye Swann till George Jones »I Threw Away the Rose« och Hasil Adkins skrämmande utsatta version av »Turning Off a Memory«, och lite drygt ytterligare åttio Hag-tolkningar.
Hjältar, vänner och andra som på ett eller annat vis tänt en gnista hos Hag hörs i originalinspelningar, från Jimmie Rodgers och Bob Wills till Dolly Parton och Iris DeMent, närapå hundra låtar totalt.
Charlie Rich tog värvning i flygvapnet, Uncle Dave Macon dog och David Byrne föddes. Mycket hände det här året. The Pilgrim Travelers »Lord Hold My Hand«, »House Rockin' Boogie« med Howlin' Wolf, Wynonie Harris »Night Train«, »Pig Latin Blues« med LaVern Baker och Louis Armstrongs »Kiss of Fire« händer rentav fortfarande. Hundra Spotify-förmedlade låtar från 1952 leder dig ända in i himlen.
The Cure bildades under namnet Easy Cure, Evert Taube dog och Tom Waits blev utslängd från klubben där han skulle göra sin första London-spelning. Mycket hände det här året. »Let's Stick Together« med Bryan Ferry, Gary Stewarts »Your Place or Mine«, »You Nearly Did Me in« med Ian Hunter, Tammy Wynettes »'Til I Can Make It on My Own« och Alpina Skidlandslagets »De ä bar å åk« händer rentav fortfarande. Hundra Spotify-förmedlade låtar från 1976 leder dig ända in i himlen.
Sonic-redaktionens ex av »Shoreline«-demon försvann under mystiska omständigheter en blöt kväll på Folkhemmet i Stockholm, Joe Strummer dog och Joni Mitchell svor att hon aldrig mer skulle ge ut en skiva (hon höll det inte). Mycket hände det här året. The Libertines »What a Waster«, »Dance Reaction« med Metro Area, »The Seed (2.0)« med The Roots & Cody Chesnutt, Paolas »Above the Candystore« och »I'm Gonna Miss Her« med Brad Paisley händer rentav fortfarande. Hundra Spotify-förmedlade låtar från 2002 leder dig ända in i himlen.
Även om man väljer att avskärma sig kommer verkligheten förr eller senare alltid ifatt en. Pierre Hellqvist blir både upprymd och lite nedstämd av Jeremy Earls senaste Woods-installation.
Somliga andra av veckans skivsläpp - exempelvis Teenage Fanclub, Bettye LaVette, Peter Wolf Crier och Ida Redig - finns recenserade i Sonic #53 som når dig som prenumererar senare den här veckan.
För en fullständig lista över våra sajtrecensioner, klicka på »Recensioner« i menyn till vänster.
Nu har tryckeriet lovat att tidningarna hinner fram i tid, så det blir en smygläsning i Stockholm också - redan i morgon!
Närmare bestämt hos våra vänner på Klubb Supermix, Stockholms trevligaste onsdagsklubb, som håller till på El Mundo (Erstagatan 21, 19-24). Förutom att ni som är snabba kan sno åt er ett rykande färskt ex av Sonic #53 gästas Supermix-trion Sara Martinsson, Fredrik Bergh och Jonas Jarefors bakom skivspelarna av välbekante klubbprofilen Tom Pyl. Han kommer med nytt från Oskar Linnros, Steve Mason, Ariel Pink's Haunted Graffiti och The Concretes samt gammalt från Judee Sill, Fifth Avenue Band, Caravan och Karla Bonoff.
Festivalsäsong igen... Såvida man inte är begåvad med en faslig massa pengar och/eller tid ställs man inför en mängd svåra beslut. Det finns så många faktorer att ta hänsyn till och väga mot varandra. Vilken festival är roligast? Vilken är starkast? Vilken har bästa läget rent geografiskt? Och datummässigt? Och sett till priset? Var finns det inga mygg och minst blaskig öl? Hur avlägsen är campingen och var är vakterna mest toleranta? Känns Jay-Z viktigare än Prince? Är Local Natives (bilden) mer sommar än Empire Of The Sun? Finner man mest drama hos Lily Allen eller hos Babyshambles-Pete?
Önskar du ett lämpligt ljudspår till läsningen av vår sextonsidiga Merle Haggard-artikel i 
